Aggarön - Mälarens pärla

Aggarön – Ryktenas Ö

Aggarön är beläget i Kärrbo socken. Stensättningar från järnåldern visar att öarna var befolkade redan på den tiden. Aggarö är en gammal sätesgård, vilken, tillika med säteriet Frösåker, även det beläget i Kärrbo socken, har i äldre tider tillhört den gamla släkten Cruus.

Den förste i denna släkt, som ägde bägge dessa egendomar, var Nils Larsson Cruus till Wärnsta, som tillbytte sig 1 mantal i Frösåker 1571 af kronan mot hemman i Uppland.

Derefter har Jesper Nilsson Cruus, dels genom byte 1612, dels genom köp 1639, af kronan bekommit andra hemman i socknen, och landshövdingen Gust. Cruus tillbytte sig 1663 frälsehemmanet Norr-torp på Långholmen, en ö söder om Aggarön, och lade detsamma

under Aggarö gods. Derefter har landshövdingen i Uppland, frih. Klas Hermansson Fleming, innehaft gården. Han dog 1681.

Sedan kom egendomen till släkten Cronstedt, och presidenten i Krigskollegium m. m. friherre Karl Cronstedt. Därefter hade kammarherren frih. Fredrik Cronstedt godset på 1750-talet och löjtnanten frih. Karl Fredrik Cronstedt. 1825 tog greve Karl Gustaf Lewenhaupt, son till majoren och riddaren greve Gustaf Lewenhaupt, och gift med friherrinnan Charlotta Elisabeth von Essen, över gården.

1942 köptes Aggarön och Långholmen av en man vid namn Henry Koux. Prissumman var 125 000 kronor. Henry Koux, också kallad ”Tvättmedelskungen”, härstammade från Tyskland och bosatte sig i Sverige 1917, 23 år gammal. Han flyttade till Sverige p.g.a. sin astma. Sverige hade bättre luft och var bättre lämpat sades det. Han blev VD för sina två företag Henkel kemisk tekniska AB och Helios kemisk tekniska fabriker AB. Henry Koux kom snabbt upp i societeten och hans stora hobby, jakt, befäste denna ställning. Aggarön blev Henrys sommarparadis under åtta år. I den tyskvänliga tidningen Stockholmstidningen hyllas Koux som ordförande i kammaren och främjare av de tysk-svenska handelsrelationerna. Han hyllas som en ”hjälte som från att ha kommit från konvalescent till Sverige kom att inta en framstående ställning i vår affärsvärld”. Artikeln kysste skorna på handelskammarens ledning där chefen för tyska legationen i Stockholm, prinsen av Wied, satt som hedersordförande.

Ute på Aggarön spatserade Koux omkring klädd i grön jägarrock. Inne i Västerås började ryktena om Aggarön och Koux ta fart. Henry Koux var nazisten som vräkte sig i lyx och stängde ön för vanliga besökare. Han var även mannen som röjde så att vännen Hermann Göring och andra nazister skulle kunna landa tryggt med sina flygplan när de kom på besök för att jaga efter det väntade krigsnederlaget. Att de var vänner står utom tvivel och det sades också att Göring skänkt några av de dovhjortar som skeppades till Aggarön. Lådor med judiska konstverk upptäcktes i frihamnen 1946. De var addresserade till Henry Koux, men den riktige addressaten tror ha varit Hermann Göring där Koux endast agerat bulvan.

Koux var djupt indraget i Dagsposten-affären. Dagsposten var en uttalat nazistisk tidning med många läsare bland i den svenska medel- och överklassen. Koux anklagades för att ha försett Dagsposten med pengar för utgivningen, pengar som förmedlats från Tyskland i syfte att påverka svensk utrikes. och inrikespolitik. I december 1946 föll den slutliga domen i högsta domstolen och Koux fick tio månaders straffarbete på Centralfängelset på Långholmen, mot sitt nekande. 1949 såldes ön vidare till bilhandlare Yngve Swenson. Yngve Swenson hade förälskat sig i ön när han tidigare, som Koux gäst, skjutit dovhjort på ön. Västerås kommun hade samtidigt tackat nej till att köpa ön för 375 000 kronor. Nu följde en betydligt lugnare era för förvaltaren Nils Malmborg och de övriga gårdanställda.

Källa: Ö-gonblick, bilder av Mälarens människor av Ann-Christine Kihl

aggarogarsstaende